ngrid Marianne Grandien, dotter till Pappa och

Mamma Efternamnsson, föddes 1931 i Norrtälje

där hon även växte upp.

Under perioden 1956-58 studerade hon vid Konstfack

i Stockholm, där hon även var specialelev under perioden 1960-61.

1959 slog hon sig ned i Uppsala, där hon inrättade

en keramisk verkstad parallellt med en i Östhammar.

Från början tillverkade hon bruks-, nytto- och

konstföremål i chamotte. Hon drejade ofta stora fat, skålar och vaser som hon dekorerade med stämplingar eller dekorativt målade mönster, gärna inspirerade av växter och cellsnitt.

1980 registrerade hon sin verksamhet under

namnet "Mariko".

1986 bedrev hon fortbildningsstudier vid Konst-

närernas Kollektivverkstad (KKV) i Göteborg. Gästlärare var konstnären Evert Lindfors, som lärde henne tekniken att göra skulpturer av bränd lera.

Det blev en vändpunkt i hennes arbete.

Hon etablerade sig nu som fri konstnär med

djurskulpturer som ofta förekommande motiv.

Men det var inga direkta avbildningar, snarare tolkningar. Marianne sade sig vara förtjust i ett djurs rörelse, någonting karaktäristiskt att ta fasta på.

Resultaten blev väldigt levande, ofta underfundigt

humoristiska och ibland satiriska - för att inte säga mänskliga.

Hon arbetade oftast i chamotterat lergods som hon

brände i 1050° C, men istället för glasyrer använde hon färgpigment och ytterst ett skyddande lager av vax. Vissa skulpturer lät hon även gjuta i brons.

Marianne Grandien hade stor framgång både hos

kritiker och publik. Sina verk visade hon på en lång rad utställningar, särskilt i Uppsala konstnärsklubbs eget Galleri 1, men även i större, mer etablerade sammanhang som t ex hos Bror Hjorths Hus.

Det var för övrigt en utställning i just Bror Hjorths

Hus som inspirerade henne att börja visa sin konst i den egna trädgården vid sommarbostaden i Dumran, Edsbro, ett torp som hon förvärvade under 90-talet där hon även lät bygga en ateljé och en verkstad.

Mitt i sitt älskade och natursköna Roslagen skapade hon en egen värld av och med sina keramiska skulpturer. I den drygt 1 300 kvadratmeter stora trädgården, anlagd i tre nivårer, använde hon just landskapet till att iscensätt ett magnifikt skådespel.

"Det är svårt att göra någonting uttrycksfullt av alltför söta djur, till exempel kaniner. Däremot är haren spännande med sina överdrivet långa ben och öron. Katter är visserligen vackra, men deras mystik och gåtfullhet gör dem till mina ofta återkommande modeller."

I många år var Marianne även ritmästare vid

Uppsala universitet och tog en fil kand-examen med konstvetenskap som huvudämne.

Under merparten av sin verksamma tid var hon

dessutom en engagerad, inspirerande och kärt omtyckt medlem i Uppsala konstnärsklubb. Så sent som inför julen 2011 var hon en av drivkrafterna bakom det aktuella årets julmarknad i Å-huset.

När hon gick bort efter en kortare tids sjukdom i

augusti 2012, var hon mitt uppe i planeringen av en kommande separatutställning i Galleri 1.

Marianne Grandiens föremål är signerade

"Marianne Grandien" i skrivstil.